Robinia

Robinian är ett medelstort till stort lövträd, oftast 12-25 meter, med en typiskt oregelbunden, gles och något stökig krona. Stammen är sällan rak utan vrider och lutar sig gärna, och grenarna går ut i kantiga, sicksackformade vinklar snarare än mjuka bågar. Det ger trädet en spretig, lite taggig siluett där ljuset silar igenom kronan. På vintern, avlövad, känns den igen på just denna kantiga grenbyggnad, på de styva sicksackkvistarna med tornar vid varje nod, och ofta på platta, mörkt bruna baljor som sitter kvar och skramlar i vinden. Grenarna är spröda och bryts lätt - trots att själva veden är mycket hård och rötbeständig - vilket syns på avbrutna grentoppar och naturligt gallrad krona hos äldre träd.

Barken är ett av de säkraste kännetecknen. Hos unga träd är den slät och gråbrun, men redan i medelåldern spricker den upp i djupa, längsgående fåror med grova, sammanflätade åsar - det ser ut som tjocka, grovt tvinnade rep eller ett flätverk som löper uppför stammen. Hos riktigt gamla träd blir åsarna nästan korkartat upphöjda och mörkt gråbruna. Fårorna är djupare och mer reliefartade än hos de flesta andra gatuträd, vilket gör barken lätt att läsa på håll.

Bladet är parbladigt sammansatt (pinnat) med en uddflik längst ut och 9-19 småblad som sitter mittemot varandra längs en gemensam skaftaxel. Varje småblad är ovalt till elliptiskt, 2-4 cm långt, mjukt och tunt, med helt jämn kant utan tänder och en liten trubbig, rundad spets som ofta bär ett ytterst kort udd. Översidan är friskt blågrön, undersidan ljusare och något blådaggig. Bladen är de sista som spricker ut på våren - de slår ut sent, i maj. Vid bladfästet sitter de parvisa tornarna, omvandlade stipler, raka och vassa. Höstfärgen är beskedlig, oftast en blek till klargul ton innan bladen faller snabbt. Den vanliga gulbladiga sorten 'Frisia' har lysande gulgröna blad hela sommaren.

Blomningen kommer sent, i juni och ofta kring midsommar, och är spektakulär: rikligt med rent vita, doftande ärtblommor (trädet hör till ärtväxterna) hänger i tunga, 10-20 cm långa klasar som drar till sig surrande bin. Doften är söt och tydlig på avstånd. Frukten är en platt, slät, mörkbrun balja, 5-10 cm lång, som mognar under hösten och ofta sitter kvar långt in på vintern - ett bra vintertecken. Inuti ligger små, hårda, mörka frön på rad.