Art i Malmö

Rödek

Quercus rubra

Lövträd Exotiskt 493 träd i Malmö äldst 1955

Växtsätt

Rödek är ett snabbväxande, storvuxet träd som i staden lätt når 15–25 meter med rak, genomgående stam och en bred, jämnt rundad till äggformad krona. Som ung är trädet uppåtsträvat med tydlig toppstam; med åldern blir kronan vidare och mer kupolformad. Grenverket är kraftigt och relativt rakt, vilket ger en lugn, samlad siluett. Avlövad på vintern känns rödeken igen på den raka stammen, de grova nedre grenarna och de slanka, något glänsande röd- till olivbruna årsskotten med klustret av rödbruna, spetsiga knoppar i grentopparna — typiskt för eksläktet.

Bark

Rödek – bark
Foto: MONGO · Public domain · Wikimedia Commons

På unga stammar och grenar är barken slät och grågrön till silvergrå, ofta med en svag glans. Det mest karakteristiska draget syns när trädet blir äldre: barken spricker upp i flacka, plattoppade åsar med smala mörka fåror emellan, och åsarnas mitt behåller en ljusare, blank yta. Det ser ut som om blanka strimmor — ofta liknade vid skidspår — löper rakt nedför stammen. Riktigt gamla träd får en mörkare, mer uppsprucken bark, men de blanka strimmorna brukar finnas kvar och skiljer rödeken från den knöligt korkiga barken hos vanlig ek.

Blad

Rödek – blad
Foto: Angela Huster · CC0 · Wikimedia Commons

Bladet är stort, 12–22 cm långt, matt mörkgrönt ovan och ljusare blågrönt (svagt glänsande, ofta något vaxat) under, med 7–11 flikar och en kilformad bas. Flikarna är breda, framåtriktade och spetsiga, och varje flikspets bär en liten hårfin borstudd — ett säkert kännetecken för de amerikanska "rödekarna". Inskärningarna mellan flikarna är förhållandevis grunda och når sällan mer än halvvägs in mot mittnerven, så bladet behåller en bred, sammanhållen form. På undersidan finns ofta små tovor av hår i nervvinklarna. Skaftet är ganska långt och ofta rödaktigt. På hösten slår bladen om till klart rött, orange, vinrött eller rödbrunt och sitter kvar länge, ofta in i november.

Blom & frukt

Rödek – blom & frukt
Foto: AnRo0002 · CC0 · Wikimedia Commons

Rödeken blommar i maj samtidigt med lövsprickningen: hanblommorna sitter i långa, gulgröna, hängande hängen medan de oansenliga honblommorna göms i bladvecken. Ekollonen mognar först under det andra året och blir då nästan klotrunda, 2–3 cm långa, med en grund, platt och tjock skålhatt som bara täcker nötens bas (ungefär en fjärdedel) — som en basker. Hatten skiljer sig tydligt från vanlig eks djupare bägare. Ekollonen faller under hösten och är inuti vita (vitaktiga) och mycket bittra.

Lätt att förväxla med

Skogsek/vanlig ek (Quercus robur) och bergek (Q. petraea) har rundade flikar UTAN borstuddar, betydligt mindre blad och ekollon som mognar samma år; skogseken har dessutom öronflikar vid bladbasen och kort bladskaft samt långskaftade ollon. Det avgörande är borstudden i flikspetsen: den finns hos rödek men aldrig hos våra inhemska ekar. Kärrek/sumpek (Q. palustris) liknar mest rödeken men har mindre blad med djupa, U-formade inskärningar som når nästan in till mittnerven, samt behåller hängande, kvistiga nedre grenar. Scharlakansek (Q. coccinea) har glänsande blad med ännu djupare flikinskärningar och mer lysande scharlakansröd höstfärg — rödekens blad är mattare och grundare flikade.

Rödeken kommer ursprungligen från östra Nordamerika och planterades tidigt in i svenska parker och alléer för sin snabba tillväxt, sin breda krona och sin pålitligt eldröda höst. Den tål både stadsluft, kompakt jord och vind bättre än vår inhemska ek, vilket gjort den till ett uppskattat gatu- och parkträd. I Malmö ser man den ofta som vägträd och i parkmiljöer, där den ger djup grön skugga på sommaren och en av höstens kraftfullaste färgexplosioner. Är du osäker: titta efter de breda, borstuddade bladen och de blanka strimmorna i barken — då har du nästan säkert en rödek framför dig.

Var den växer

← Alla arter