Skogsek

Skogseken är ett stort, brett och tungt lövträd som i frihet kan bli 20–30 meter högt och minst lika brett. Kronan är vid och rundad till oregelbunden, byggd kring några få grova, lågt ansatta huvudgrenar som vrider och kröker sig utåt snarare än rakt uppåt. Som gatuträd hålls den ofta mer uppstammad, men den karaktäristiska tyngden och de krokiga grenarna märks ändå. Avlövad på vintern är eken lätt att känna igen på sin knotiga, knöliga grenstruktur: tjocka grenar som plötsligt böjer av i sicksack, ett fint nät av styva kvistar, och ofta kvarsittande bruna vissna blad på unga träd och inre grenar (marcescens). Silhuetten är massiv och knölig snarare än elegant — en gammal ek ser ut att bära på sin egen ålder.

På unga stammar och grenar är barken slät, blank och olivgrå till gråbrun. Med åldern blir den allt grövre: först uppspricker den i ett fint nät, och på riktigt gamla träd är den tjock, hård och djupt fårad i ett mönster av breda, korkiga längsåsar åtskilda av mörka sprickor. Färgen går mot mörkt gråbrunt. Den djupa, regelbundna längsfårningen är ett av de säkraste kännetecknen på en äldre ek, även på avstånd.

Bladet är 5–12 cm långt, omvänt äggrunt och buktigt flikigt med 3–6 par rundade, oregelbundna lober och djupa, ojämna inskärningar. Det är mörkt blågrönt och kalt ovan, ljusare och matt undertill. Det avgörande draget syns vid basen: bladet är nästan oskaftat (skaft bara 1–7 mm) och har två små, nedåtriktade öronflikar (aurikler) som griper om kvisten. Nerverna går ut i lobspetsarna men också ibland in i inskärningarna. Höstfärgen är gulbrun till rödbrun, och löven sitter länge kvar. Bladen sitter ofta samlade i knippen längst ut på kvistarna.

Eken blommar i maj (i södra Sverige ibland redan i slutet av april) samtidigt som löven slår ut. Den är sambyggare: hanblommorna sitter i smala, gulgröna, hängande hängen medan de oansenliga honblommorna sitter dolda i bladvecken. Frukten är det klassiska ekollonet — avlångt, brunglänsande, till hälften omslutet av en grund, fjällig skål. Det mognar under hösten (september–oktober). Skogsekens kännetecken är att ollonen sitter två och två eller i klase på en lång, smal fruktstjälk (2–5 cm), tydligt frånskild bladbasen. Just denna långa stjälk har gett trädet dess andra namn, stjälkek.