Art i Malmö
Surkörsbär
Prunus cerasus
Växtsätt
Surkörsbär är litet — oftast 4–8 meter — och uppträder lika gärna som flerstammig stor buske som som träd. Det avgörande draget syns vid foten: arten skjuter rotskott och bildar med tiden ett snår av tunna, något hängande grenar runt moderstammen, medan ett riktigt träd som fågelbär står som en ensam pelare. Kronan blir rundad till oregelbunden och ganska gles, grenverket fint och risigt. Avlövad på vintern känns den igen på just denna risiga, hängande grenstruktur och på sidoskotten som tränger upp ur marken — silhuetten ser snarare buskig och utbredd ut än hög och samlad. Många gatuträd är dessutom uppstammade eller ympade, så titta efter rotskotten en bit ut från stammen.
Bark
Stammen är slät och blank i unga år, rödbrun till gråbrun, och bär det typiska körsbärsdraget: vågräta korkporer (lenticeller) som löper som ljusare, något upphöjda streck eller smala band tvärs över barken. På äldre stammar mörknar barken, blir mer gråsvart och blir grunt sprickig och något flagig, men de horisontella porerna syns ofta kvar. Barken flagnar inte i breda tvärband lika påtagligt som hos fågelbär, men släktdraget med tvärgående porer är detsamma — det skiljer all körsbär från till exempel lind eller lönn.
Blad
Bladet är äggrunt till elliptiskt, spetsigt, med fint dubbelsågad kant och fjäderlik nervatur. Storleken är diagnostisk: 5–8 cm, alltså märkbart mindre än fågelbärets 7–14 cm. Ytan är fast, läderartad och tydligt blank mörkgrön ovan — fågelbärets blad är större, tunnare, mattare och mer slappt hängande. Titta på bladskaftet nära bladfästet: hos surkörsbär sitter ett par små körtlar (knottror) högt uppe, alldeles intill bladskivan, medan fågelbäret har sina körtlar längre ned på skaftet. Höstfärgen går i gult till orangerött, sällan lika flammande som hos prydnadskörsbär.
Blom & frukt
Blommar i april–maj, ungefär samtidigt som bladen spricker ut, med rent vita, femtaliga blommor som sitter några tillsammans i skaftade knippen (skenflockar) längs grenarna. Frukten är ett klassiskt körsbär: klotrunt, 1–1,5 cm, hängande på långt skaft, först grönt och sedan klar- till mörkrött i juli. Smaken är syrlig till tydligt sur — inte den söta, fasta fågelbärsbärets smak. Inuti sitter en hård, rund sten (kärna). Observera att många körsbärsträd i gaturummet är japanska prydnadskörsbär som blommar överdådigt rosa men knappt sätter frukt; ser du rikligt med små röda, sura bär är det surkörsbär eller en odlad sort av det.
Lätt att förväxla med
Viktigast att skilja från: lagerhägg (Prunus laurocerasus), en vintergrön buske med stora, tjocka, läderartade blanka blad. Dess blad och kärnor innehåller cyanogena glykosider — krossade blad och tuggade kärnor kan ge blåsyraförgiftning — så behandla hela växten som giftig och ät inte bären. Den känns lätt igen på att den behåller bladen vintertid och har avlånga, odelade, mörkt blanka blad; surkörsbärets blad fälls om hösten och är mindre och sågade. Inom släktet förväxlas surkörsbär mest med fågelbär/sötkörsbär (Prunus avium): fågelbäret är ett stort, enstammigt träd med större, mattare blad, sötare och fastare frukt, och körtlar längre ned på bladskaftet — surkörsbär är buskigare, rotskjutande, med mindre, blankare blad och sur frukt. Hägg (Prunus padus) skiljs direkt på att blommorna sitter i långa hängande klasar och bären är små, svarta och beska, inte enstaka röda körsbär på långt skaft.
🍂 Ätligt
Det ätliga är den mogna, mörkröda frukten i juli — det syrliga köttet runt stenen. Surkörsbär är klassiskt sylt-, saft- och paj-bär; det är för surt att frossa på rått men lyser upp marmelad, kräm, likör (klassisk i körsbärslikör) och kan torkas eller frysas. KRITISKT om kärnorna: stenarna innehåller amygdalin, en cyanogen glykosid som frigör vätecyanid (blåsyra) om kärnan tuggas eller krossas. Spotta ut stenarna och tugga dem aldrig — enligt Giftinformationscentralen kan redan en handfull krossade och tuggade kärnor ge förgiftningssymtom (illamående, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning). En oavsiktligt sväljd hel kärna passerar ofarligt — det är krossandet/tuggandet som frigör giftet. Av samma skäl ska blad, kvistar, bark och bittra kärnor inte ätas, och pressa inte saft med krossade kärnor. Frukten i sig är ofarlig och god tillagad. Gott skick: plocka måttligt så fåglarna får sitt, och undvik träd i hårt trafikerade gaturum eller invid hundstråk — bär från sådana lägen tar upp avgaser och smuts; välj parkträd i lugnare läge och skölj före användning.
Plocka bara det du säkert artbestämt, och smaka aldrig på något du är osäker på.
Att det är litet, härdigt och bär ätlig frukt gör det till ett demokratiskt stadsträd: man behöver varken stege eller karta för att hitta ett, och i juli kan vem som helst sträcka upp handen och smaka skillnaden mot det söta fågelbäret. Det är ett träd som belönar den som lär sig se rotskotten, de blanka små bladen och de röda, sura bären.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som surkörsbär, men planterade som namngivna sorter:
- Surkörsbär 'Rhexii' Prunus cerasus 'Rhexii' 2
- Surkörsbär SKUGGMORELL Prunus cerasus SKUGGMORELL ('Morello') 1
Var den växer
- Östervärn 12
- Riseberga 8
- Käglinge 2
- Västra Söderkulla 2