Svarttall

Ett storväxt barrträd som i Malmö ofta når 15-25 meter. När det är ungt är kronan jämnt kägelformad med tydligt genomgående toppskott, men med åren blir den bredare, tyngre och får en rundad eller nästan plattad ovansida. Grenarna sitter i tämligen regelbundna kransar och bär barren tätt, vilket ger hela trädet en mörk och kompakt, nästan tung silhuett som tål blåst och stadsmiljö väl. Eftersom det är ett vintergrönt barrträd står det lika lummigt mörkgrönt året om, och på vintern syns det som en av få riktigt mörka och fyllda kronor i ett annars kalt gaturum.

Barken är det säkraste kännetecknet. Den är sotsvart till mörkt gråbrun och redan på unga träd sprucken; med åldern delas den upp i grova, oregelbundna plattor och åsar av djupa, svarta fåror. Till skillnad från vår vanliga tall blir stammen aldrig orangeröd eller flagig högre upp - svarttallen är mörk och fårad ända upp i kronan, vilket gett den dess namn. (På riktigt gamla träd kan barken undantagsvis ljusna något, men den blir aldrig tallens orangeröda.)

Barren sitter två och två i samma knippe (fascikel), precis som hos vanlig tall, men de är längre och kraftigare: 10-15 cm, styva, raka till svagt vridna, vasst spetsade och djupt mörkgröna - mörkare och mindre blåaktiga än tallens barr. Ett knippe känns nästan styvt och stickigt mellan fingrarna. Vinterknopparna är ljust gråvita av harts. Kottarna är äggrunda till koniska, 5-8 cm långa (ibland upp till 10 cm), blankt ljusbruna och nästan oskaftade; fjällen har en liten oansenlig tagg och kotten sitter kvar en kort tid efter att den öppnat sig innan den faller.

Blommar på våren, ungefär maj-juni. Hanblommorna sitter som täta gulaktiga samlingar vid basen av de nya skotten och kan dryga in luften med gult pollen, medan de små rödaktiga honblommorna sitter längst ut. Kottarna mognar först under sitt andra år (ungefär 18-20 månader efter pollineringen), från grönt via gråblått till blankt gulbrunt, och släpper då sina små vingförsedda frön.