Art i Malmö
Sylhagtorn
Crataegus x persimilis
Växtsätt
Ett litet träd, oftast 4–6 m högt (ibland upp mot 7–8 m) och nästan lika brett, inte sällan flerstammigt eller lågt förgrenat. Det mest karaktäristiska är kronans form: bred, tät och avplattad eller rundad, med grenarna utgående i tydliga, nästan vågräta varv — silhuetten blir lägre och bredare än den är hög, ungefär som ett uppslaget paraply. Avlövat på vintern syns växtsättet allra tydligast: de horisontella, styvt utstående grenarna och det myllrande, snåriga kvistverket är beväpnat med långa, mestadels raka tornar, och kvar i grenverket hänger ofta klungor av röda frukter. Det är en silhuett som ser nästan tillrättalagd och rund ut, till skillnad från de mer oregelbundet risiga vildhagtornarna.
Bark
Stammen är ung slät och grågrön till gråbrun. Med åren blir barken mörkare, något grovare och spricker upp i fina, oregelbundna flagor och fjäll. Tornarna sitter framför allt på grenar och kvistar — där kan de bli kraftiga och 3–5 cm långa — medan själva stammen oftast är tornlös. Det skiljer sylhagtornen från den närbesläktade sporrhagtornen (Crataegus crus-galli), vars stam och grova grenar inte sällan är tätt besatta med riktigt långa tornar.
Blad
Bladet är det säkraste kännetecknet. Det är 5–8 (–10) cm långt, brett äggrunt till omvänt äggrunt (bredast en bit ovanför mitten), tjockt och påfallande blankt mörkgrönt på ovansidan — nästan läderartat och glänsande. Basen är kilformig och löper smalt ner i det korta skaftet, och kanten är vasst sågtandad i bladets övre del, medan den smalnande nederdelen är helbräddad. Avgörande: bladet saknar de djupa flikar som präglar vanlig hagtorn — det är en i stort sett hel, oflikad bladskiva med fjäderlik (parvis) nervatur; på sin höjd kan grunt antydda flikar förekomma mot spetsen. Det breda, plommon- eller körsbärslika bladet (kultivarnamnet 'Prunifolia' betyder just plommonbladig) har gett upphov till handelsnamnet bredbladig sporrhagtorn. På hösten slår bladet om i en lysande skala av gult, orange, scharlakansrött och purpur, ofta flera färger i samma krona samtidigt.
Blom & frukt
Blommar i maj–juni med flata, sammansatta blomställningar (med dunhåriga skaft) av många små, vita blommor med fem kronblad och rosaröda ståndarknappar — typisk hagtornsblom med en stark, lite frän doft. På hösten följer runda till svagt äggrunda, djupröda till scharlakansröda frukter, ungefär 1–1,5 cm, som sitter i klasar. Hur länge de sitter kvar varierar: hos en del kloner (bland annat den klassiska 'Prunifolia') faller frukterna tidigt, ungefär samtidigt med löven, medan de hos andra hänger kvar långt in på vintern och då lyser extra tydligt mot det kala, tornade grenverket. De uppskattas i båda fallen av fåglar.
Lätt att förväxla med
Förväxlas oftast med andra hagtornar. Mot vanlig hagtorn och häckhagtorn (Crataegus monogyna och C. laevigata) är skiljedraget glasklart: de har djupt flikiga, matta blad, medan sylhagtornens blad är i stort sett oflikade, blanka och köttigt mörkgröna. Närmast står sporrhagtorn (Crataegus crus-galli) — sylhagtornen anses vara en hybrid med crus-galli som ena förälder. Hos crus-galli är bladet smalare, mer spetsigt och omvänt lansettlikt, blomskaften kala och tornarna ännu längre och hårdare (och sitter ofta även på stammen); sylhagtornens blad är bredare och rundare i toppen, blomskaften dunhåriga och stammen oftast tornlös. Det blanka bladet kan på avstånd även föra tankarna till päron eller körsbär, men de långa tornarna och de röda hagtornsfrukterna avslöjar genast vilket släkte det rör sig om.
Sylhagtorn är ett robust och tacksamt litet stadsträd: den tål torka, vind, salt och hård beskärning, och kräver liten markvolym — egenskaper som gör den användbar på just de trånga, hårdgjorda platser i Malmös gaturum där större träd inte får plats. Dess låga, breda krona ger skugga och rumslighet utan att skymma fasader eller skyltar, och tornarna gör den till ett naturligt avgränsande träd vid parkeringar och refuger.\n\nMen det är säsongsdramatiken som gör att den hör hemma här. På våren ett vitt blomflor, hela sommaren ett blankt, friskt grönt lövverk, och på hösten en av stadens mest spektakulära färgshower när bladen flammar i orange och purpur samtidigt som de röda frukterna mognar. Hos de kloner där frukterna sitter kvar lyser de sedan genom en stor del av vintern och ger liv och färg under årets mörkaste månader — ett litet träd som ger något att se i varje årstid.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som sylhagtorn, men planterade som namngivna sorter:
- Sylhagtorn 'Splendens' Crataegus x persimilis 'Splendens' 221
Var den växer
- Västra Hamnen 56
- Oxie kyrkby 21
- Augustenborg 19