Tall

Tall är ett stort barrträd, i odling oftast 15-25 meter, med en silhuett som förändras dramatiskt genom livet. Unga tallar är spetsigt kägelformade med våningsvis utstående grenar, men med åldern tappar trädet sina nedre grenar och kronan vandrar uppåt och blir hög, gles och oregelbunden. Riktigt gamla solitärer får en karakteristisk paraply- eller skärmform: en plattad, vidkronig topp som vilar på en lång, ofta krokig och knotig stam. Grenstrukturen är grov och knölig, och de yttersta kvistarna böjer sig uppåt så att barrtofsarna sitter samlade i klumpar längst ut. Eftersom tallen är städsegrön ser den i princip likadan ut vinter som sommar, men på vintern framträder kronans glesa, vridna grenverk och den lysande barken extra tydligt mot snö och grå himmel.

Barken är tallens mest pålitliga kännetecken och skiljer sig markant mellan trädets nedre och övre del. Nedtill på den gamla stammen är barken tjock, gråbrun till svartbrun och uppsprucken i grova, hårda plattor med djupa fåror. Men följer man stammen uppåt övergår den till något helt annat: i kronan och på de grova grenarna är barken tunn, slät och lyser i varma rostorange, koppar- till laxröda toner, och den flagnar av i pappersaktiga, oregelbundna flarn. Denna tvåfärgade stam, mörk och skrovlig nedtill, glödande röd upptill, är så typisk att man kan artbestämma en tall på långt håll enbart på den.

Bladen är barr som sitter två och två i samma knippe, omslutna av en liten brunaktig slida vid basen, det viktigaste enskilda kännetecknet för just tall. Barren är 3-7 cm långa, stela, något platta och nästan alltid lätt spiralvridna, och färgen är blågrön till gråblå snarare än friskt grön. Kanten känns finsågad om man drar barret mellan fingrarna, och spetsen är vass men kort. Barren sitter kvar i två till fyra år och behåller färgen året om. Det blågröna, vridna och parvisa är nyckeln: ett ensamt barr som inte sitter två och två i en slida är aldrig en tall.

Tallen blommar i maj-juni. Hanblommorna sitter samlade i gula, äggrunda klasar vid basen av årsskotten och dammar rikligt med gult pollen som kan färga marken och vattenpölar gula. Honblommorna är små, rödaktiga och oansenliga och sitter längst ut på skotten. Kottarna utvecklas långsamt: de är gröna och ärtstora första året och mognar först det andra året till hängande, gråbruna och äggformade till koniska kottar, 3-7 cm långa. Varje kottefjäll har en romboidisk, något uppsvälld sköld med en liten knöl i mitten. När kottarna öppnar sig sprids små bevingade frön.