Art i Malmö
Turkisk trädhassel
Corylus colurna
Växtsätt
Turkisk trädhassel är just ett träd, inte den buskiga hassel man känner från skogsbrynet. Den har en stark, genomgående toppstam (apikal dominans) som löper rakt upp genom hela kronan, och därför blir silhuetten tydligt kägel- till äggformad: smal och pyramidal i unga år, bredare och mer rundtoppig med åldern. Storleken är ansenlig — i gaturum gärna 12-18 meter, men arten kan bli betydligt högre, en bra bit över 20 meter och under goda förhållanden uppemot 25-30 meter. Grenarna går ut i regelbundna, något uppåtsträvande kransar från den raka huvudstammen, vilket ger en jämn, nästan symmetrisk krona. Avlövad på vintern avslöjar den sin styrka: en omisskännligt rak stam och en regelbunden, ordnad grenarkitektur som gör att den ser stram och balanserad ut även naken — helt olik den yviga, mångstammiga buskhasseln.
Bark
Barken är trädets mest pålitliga kännetecken. På unga stammar är den slät och ljusgrå, men redan tidigt börjar den spricka upp och bli korkartad. Med åren utvecklas en blekt grågul till ljusbrun, djupt sprucken korkbark som flagnar av i små, oregelbundna plattor och fjäll, ofta med en orangebrun ton i sprickorna där de yttre flagorna lossnar. Resultatet är en ljus, mosaikartad och påtagligt korkig stam — lägg handen mot den och den känns mjukt knottrig. Det är denna ljusa, flagiga korkbark som skiljer trädet från den vanliga hasselns betydligt slätare, glänsande brungrå stammar.
Blad
Bladen är runda till brett äggformade med hjärtlik bas och en kort, tydlig spets, ofta 7-13 cm långa — påtagligt stora och lite ojämnt sneda vid fästet. Kanten är dubbelsågad (sågtänder som själva bär mindre tänder), ibland med grunda flikar mot spetsen. Ovansidan är mörkt friskt grön, undersidan ljusare, och bladet är mjukt hårigt på båda sidor; bladskaftet är kort och något luddigt. Nervaturen är fjäderlik med tydligt insänkta sidonerver som ger bladet en lätt veckad, rynkig yta. På hösten slår bladen om i klart gult innan de faller. Hjärtbasen och den dubbelsågade kanten är nyckeln när man jämför med andra hjärtbladiga gatuträd.
Blom & frukt
Som hassel blommar den tidigt på bar kvist, ungefär i mars (något senare än vanlig hassel, som ofta blommar redan i januari-februari). Hanhängena är gulaktiga och hängande, omkring 5-10 cm långa, och syns tydligt på avstånd som en gulgrön dimma i kronan; honblommorna är mycket små och oansenliga, nästan dolda i knopparna, med röda märken. På hösten kommer nötterna, och de är diagnostiska: små hasselnötter samlade i täta klasar om 3-8, var och en omsluten av en tjock, djupt och oregelbundet flikad svepe vars flikar är klädda med mjuka, borstlika och körtelhåriga taggar som spretar ut åt alla håll — nästan som en risig, fransig krage runt nöten. Den mjukt borstiga, sönderskurna svepen är helt olik buskhasselns enklare, mer klocklika och bladartade svepe.
Lätt att förväxla med
Oftast förväxlas den med vanlig hassel (Corylus avellana), närmaste släktingen. Det avgörande är växtsättet och frukten: trädhasseln har en enda rak, genomgående stam med korkig, ljus, flagig bark och ett trädformat, kägelformat växtsätt, medan hasseln är en yvig, mångstammig buske med slätare brun bark. Vid frukten skiljer den mjukt borstiga, djupt flikade svepen med spretande spetsar trädhasselns nötter från hasselns enklare, mer slutna och bladlika svepe. Den hjärtlika bladformen kan på håll också få den att likna lind (Tilia) eller avenbok (Carpinus) längs gatan — men lindens blad är enkelsågat (inte dubbelsågat på det här viset) och oftast nästan kalt, och varken lind eller avenbok har den ljusa korkbarken eller de hängande hanhängena på bar vinterkvist (avenbokens hängen sitter dolda i knopparna över vintern och slår ut först på våren).
Turkisk trädhassel är ett ovanligt tåligt och välordnat stadsträd: torktålig, vindfast, okänslig för packad jord och föroreningar, och med en rak stam och tät, regelbunden krona som passar perfekt längs en allé eller på ett torg. Den fäller inte stora frukter som smutsar ner, och dess kägelform gör den lätt att placera i trånga gaturum.\n\nI Malmö hör den hemma just därför att den är så pålitlig där andra träd kämpar — i hårdgjorda miljöer med begränsad jordvolym, salt och sommartorka. Den ger samma gula höstglöd och tidiga vårhängen som vår inhemska hassel, men i ett stramt, upprätt träds gestalt — en sydeuropeisk släkting som tål det skånska stadsklimatet med imponerande lugn.