Ungersk ek

Medelstort till stort lövträd, i stadsmiljö oftast 12-20 m (på optimal ståndort kan arten bli betydligt högre), med en påfallande regelbunden och samlad krona. Unga och medelålders träd är nästan symmetriskt äggrunda eller ovala - en samlad, sluten krona som ser nästan formklippt ut jämfört med den vresiga vanliga eken. Med åldern breddas kronan och blir mer brett kvastlik. Grenstrukturen är uppåtsträvande och tätare förgrenad än hos vanlig ek; skotten (kvistarna) är grova och rödbrunt ludna, med stora, spetsiga, glänsande knoppar samlade mot skottspetsen. Avlövad på vintern känns den igen på den täta, jämna kronformen, de kraftiga grenspetsarna med stora knoppklungor, och på att vissna bruna blad ofta sitter kvar långt in på vintern (marcescens) - eken släpper lövet sent.

Stammen är rak och barken förblir länge ljusgrå och relativt slät. Det mest karakteristiska är att den spricker upp i ett fint, regelbundet nätmönster av små fyrkantiga plattor - som ett finrutigt mosaikmönster snarare än de djupa, grova längsfårorna hos vanlig ek. Med åldern blir barken brungrå och något grövre sprucken, och små plattor kan flagna av, men helhetsintrycket är fortsatt ljust och finrutigt.

Bladet är artens tydligaste signum: mycket stort (oftast 15-25 cm, ibland ända upp mot 33 cm), omvänt äggrunt och läderartat. Det har många - 6-10 par - djupa, nästan parallella lober som ofta själva är vidare flikade eller har rundade tänder, vilket ger en mycket regelbunden, kraftigt urgröpt kontur. Bladbasen smalnar av men slutar i två öronlika flikar (öron) som ofta griper om kvisten, och skaftet är därför mycket kort (oftast bara 2-6 mm). Ovansidan är mörkt grön, undersidan blekare gråtgrön och fint hårig, särskilt längs nerverna. Bladen sitter ofta tätt klungade i rosetter mot skottspetsarna. Höstfärgen är gul till gulbrun, och löven hänger kvar sent.

Som alla ekar är den enbönt och vindpollinerad. Blomningen sker på våren (april-maj) samtidigt med lövsprickningen: hanblommorna i smala, gulgröna hängen, honblommorna oansenliga. Ollonen mognar samma höst (på cirka ett halvår), är små till medelstora (cirka 1,5-3,5 cm), äggrunda med trubbig spets och sitter i klungor om två till åtta mot skottspetsarna, på mycket korta skaft eller nästan oskaftade. Skålen täcker ungefär en tredjedel av ollonet och har långa, åtliggande fjäll med rödbrun ludenhet.