Art i Malmö
Valnöt
Juglans regia
Växtsätt
Valnöt är ett medelstort lövträd, oftast 10-20 meter, som nästan alltid blir bredare än det är högt. Stammen är kort och delar sig tidigt i några få grova, lågt utgående grenar, så kronan blir bred, rundad och ganska gles - man ser himmel mellan grenverket. Greningen är knotig och oregelbunden, med tjocka, trubbiga skott. Avlövad på vintern känns trädet igen på just de grova, glesa grenarna och de kraftiga skotten med stora, breda ändknoppar; bryter man ett skott är märgen kammarindelad i tvärgående hålrum (märket inuti ser ut som en liten stege), ett av artens säkraste vinterkännetecken.
Bark
På unga träd och grenar är barken slät och ljust grågrön (olivbrun) till silvergrå, nästan glänsande. Med åldern blir stammens bark ljusgrå till silvergrå och spricker upp i ett nät av grunda, längsgående fåror som delar in den i breda, plana ribbor - mer mild och ljus i tonen än ekens mörka, djupt fårade bark.
Blad
Bladet är stort (uppåt 20-40 cm), parbladigt sammansatt men med förvånansvärt få småblad - vanligen 5 till 9, oftast 7. Småbladen är breda, äggrunda till elliptiska, läderartade och har en helbräddad (otandad) kant - en avgörande detalj (på unga, kraftiga skott kan kanten dock vara svagt tandad). Till skillnad från de flesta sammansatta löv blir småbladen större mot bladets spets, och det enskilda ändbladet är störst av alla. Nervaturen är fjäderlik och tydlig, ovansidan mörkt blankgrön. Krossar man ett blad eller skott uppstår en stark, kryddig och något besk doft. Höstfärgen är diskret - gulgrön till gulbrun - och bladen faller ofta tidigt.
Blom & frukt
Blommar på våren strax när bladen slår ut (april-maj, i Malmö ofta maj). Hanblommorna sitter i tjocka, gröngula, hängande hängen längs fjolårsskotten; honblommorna är små och oansenliga och sitter i spetsen av årsskotten. Frukten är det mest iögonfallande: en rund till äggrund, slät, gröngul \"stenfrukt\" på 3-5 cm som mognar under hösten. Det köttiga gröna höljet (som missfärgar fingrarna brunt) spricker upp och faller av och blottar det hårda, fårade nötskalet med den ätliga valnötskärnan inuti.
Lätt att förväxla med
Förväxlas oftast med svartvalnöt (Juglans nigra), som har ett betydligt större antal (vanligen 15-23) smalare, fint sågtandade småblad och där ändbladet ofta är litet eller saknas - valnötens få, breda, helbräddade blad med störst ändblad är den säkra skillnaden. Mot ask (Fraxinus excelsior) skiljer två saker tydligt: askens blad sitter mittemot varandra (motsatta) på skottet medan valnötens sitter strödda (alternerande), och askens småblad är sågtandade. Vingnöt (Pterocarya) och gudaträd (Ailanthus) har också många fler småblad. Lukttestet och den kammarindelade märgen avgör i tveksamma fall.
Valnöt är ett sydligt, värmeälskande träd som trivs i Malmös milda klimat och ofta planterats för både skuggans och nötternas skull - många stadsexemplar är gamla trädgårdsträd som blivit kvar när bebyggelsen vuxit ikapp. Den breda, lågt grenade kronan ger den en lugn, nästan trädgårdsmässig karaktär som skiljer sig från gaturummets mer strikt uppstammade alléträd. I gaturummet röjer den sig lika mycket genom doften och nedfallet som genom formen: krossade blad sprider sin kryddiga arom, och på sensommaren och hösten ligger de gröngula fruktskalen på trottoaren och färgar allt de rör vid brunt. Det är ett träd man känner igen med flera sinnen - syn, lukt och, för den som hittar nötterna, smak.
Var den växer
- Ribersborgsstranden 21
- Lindeborg 18
- Kulladal 12