Art i Malmö
Vildapel
Malus sylvestris
Växtsätt
Vildapeln är ett litet, ofta krokigt och bredkronigt träd som sällan blir högre än 8 meter (undantagsvis upp mot 10) och lika gärna växer flerstammigt som en stor buske. Kronan är oregelbunden och rundad till sned, med sicksackande, sneda grenar som ger ett knotigt, lite vresigt intryck - inget pelarrakt eller strömlinjeformat över den. Karaktäristiskt är att äldre eller verkligt vilda exemplar bär korta, hårda och vassa kortskott som fungerar som tornar; det är ett drag man sällan ser hos planterade trädgårdsäpplen. Avlövad på vintern känns den igen på den täta, taggiga och vinklade grenmassan, den låga rundade silhuetten och de många knotiga kortskotten utmed grenarna.
Bark
Hos unga träd är barken slät och grågrön till brunaktig. Med åldern blir stammen mörkare gråbrun och spricker upp i små, oregelbundna, något uppåtböjda fjäll eller plattor, så att äldre stammar får en grov, rutig och flagnande yta. Stammen är ofta kort och vriden innan den delar upp sig i kronans grenar.
Blad
Bladen är ovala till brett elliptiska, ungefär 3-8 cm långa, med tydligt sågtandad kant och en kort spetsig topp. Nervaturen är fjäderlik med en markerad mittnerv. Det viktigaste diagnostiska draget är att bladets undersida är kal och slät på fullvuxna blad - stryk med fingret och den känns slät, inte mjukt luddig. (Unga vårblad och skott kan vara tunt håriga; det är de fullt utvecklade bladen som är säkrast att bedöma.) Skaftet är förhållandevis långt. Höstfärgen är dämpad, mest gulnande till gulbrun, utan de lysande röda toner man hittar hos många prydnadsträd.
Blom & frukt
Blommar i maj-juni, ungefär samtidigt med att löven slår ut, i halvflockar av rätt stora blommor (3-4 cm) som är vita med rosa anstrykning, kraftigast rosa i knopp. Foderbladen är kala på utsidan. Frukten är ett litet, hårt äpple, bara 2-3 cm i diameter, gröngult och ibland rödflammigt mot solsidan, med kvarsittande foderblad i den lilla stjärnformade gropen i toppen. Äpplena mognar på sensommaren och hösten och sitter ofta kvar på de avlövade grenarna; smaken är mycket sur och kärv.
Lätt att förväxla med
Förväxlas oftast med trädgårdsäpple (Malus domestica) och med planterade prydnadsaplar (t.ex. olika Malus-sorter, bärapel Malus baccata och rönnbärsapel Malus toringo, syn. M. sieboldii). Det avgörande, observerbara draget mot trädgårdsäpplet är hårigheten: vildapeln har kal bladundersida och kala foderblad på sina fullvuxna blad, medan trädgårdsäpplet har mjukt luden, gråluden bladundersida och håriga foderblad - dessutom är trädgårdsäpplets frukt mycket större och saknar äkta tornar. Mot bär- och rönnbärsapeln och många andra prydnadsaplar skiljer sig vildapeln genom sina större, gröngula och stundtals rödflammiga äpplen (2-3 cm), medan dessa har små, körsbärslika, klargula eller röda frukter på bara någon centimeter. Är trädet ympat med synlig ympförädling vid stambasen rör det sig nästan alltid om en odlad sort, inte äkta vildapel.
Vildapeln är ett av få vilda fruktträd i den svenska floran och bär hela sin karaktär i det knotiga: den lilla skeva kronan, de taggiga kortskotten och de hårda, sura äpplena gör den till ett ärligt och anspråkslöst träd snarare än ett uppvisningsträd. Just lågmäldheten gör den värdefull - den blommar generöst i maj-juni utan att ta över, och dess pollen och frukt är en uppskattad resurs för bin, fåglar och insekter.
I Malmös gaturum och parker fyller vildapeln en roll som ett litet, robust och ekologiskt rikt träd som trivs på torra, soliga lägen och inte kräver mycket utrymme. Den tål stadsmiljöns påfrestningar väl, ger blomning på våren och vinterstående frukt åt fåglarna, och påminner med sin vresiga växt om släktskapet med kulturäpplet som en gång hämtades ur just sådana här vilda bestånd.
Var den växer
- Vintrie 18
- Västra Hamnen 10
- Svågertorp 9