Blodbok

Blodbok har samma kraftfulla växtsätt som den grönbladiga moderarten bok: ett stort, ofta majestätiskt träd som kan nå 20-30 meter med en bred, kupolformad och mycket tät krona. Grenverket är finförgrenat och löven sitter så tätt att kronan upplevs som kompakt och nästan ogenomtränglig - under ett gammalt exemplar växer sällan något i den djupa skuggan. Stammen är ofta rak och kraftig hos de storväxande sorterna som 'Atropunicea' och 'Riversii'. Vintertid känns trädet igen på det fina, jämna grenverket, de spetsiga, smala, spolformade och brunaktiga knopparna samt den släta stammen. Hängblodbok ('Purpurea Pendula') är ett undantag: den blir bara några meter hög och bildar ett litet paraply- eller parasollformat träd med långa, draperade grenar som hänger ända ner mot marken.

Barken är slät, fast och gråsilvrig - exakt den karaktäristiska 'elefantskinnsbark' som gör vanlig bok så lätt att känna igen, och som rödbladigheten inte påverkar. Den förblir slät och knappt sprickig genom hela trädets liv, vilket är ovanligt för ett så stort träd. På äldre stammar kan man ibland se ljusare och mörkare flammiga partier samt enstaka mosslappar och lavfläckar.

Bladfärgen är det helt avgörande kännetecknet och det som skiljer blodbok från den vanliga gröna boken: bladen är mörkt vinröda, purpurröda till nästan svartpurpura. Själva bladformen är identisk med moderartens - äggrunda till elliptiska, 5-10 cm långa, med en svagt vågig till nästan hel kant, glänsande ovansida och en fin, silkeshårig kantfrans på de unga bladen. Den röda färgen beror på att bladen lagrar rött antocyaninpigment som maskerar det gröna klorofyllet. Färgen är som allra mörkast och intensivast på våren och försommaren, då de nyutslagna bladen ofta är lysande kopparröda och senare djupt vinröda; håller man dem mot ljuset lyser de rött medan de i skugga ser nästan svarta ut. Fram mot sensommaren och hösten klingar pigmentet ofta av så att bladen övergår mot brungrönt, bronsfärgat eller mörkt olivaktigt, för att till slut bli kopparbruna på hösten. Hur stark och hur långvarig den röda färgen är varierar mellan sorterna - 'Atropunicea' och 'Riversii' hör till de mörkast och mest stabilt rödbladiga och behåller färgen långt in på sommaren, medan en del fröförökade exemplar grönar av tidigare. Unga, skuggade blad inne i kronan kan dessutom vara grönare än de solbelysta ytterbladen.

Blomning och frukt skiljer sig inte nämnvärt från vanlig bok. Trädet blommar diskret i maj samtidigt som löven slår ut, med små hängande gulgröna hanblommor i nystan och oansenliga honblommor. Frukten är bokollon: små, trekantiga nötter som sitter två och två inneslutna i ett borstigt, fyrklaffigt fröhylle (kupula) som öppnar sig på hösten. Äldre träd kan vissa år ge rikligt med ollon, men många planterade prydnadsexemplar blommar och fruktar sparsamt.