Art i Malmö
Blodhägg
Prunus padus 'Colorata'
Växtsätt
Blodhägg är ett litet träd eller en kraftig storbuske, oftast 4–8 meter högt men kan med åren nå upp mot 10 meter. Den växer mer upprätt än man tror och bildar en ganska smal, något oregelbunden krona, till skillnad från flera andra prydnadsträds breda, rundade form. Som ungt växer den ganska snabbt och blir då lite spretig innan kronan sluter sig; grenspetsarna är tunna och ofta något överhängande. Vintertid känns den igen på sitt rätt klena, mörka kvistverk och på de spetsiga, brunglänsande knopparna som sitter tätt utmed grenarna. I gatumiljö ses den ofta uppstammad med en kort, tydlig stam, men i parker och på bostadsgårdar lämnas den gärna flerstammig och buskig.
Bark
Barken är slät och mörk — gråbrun till nästan svartbrun — precis som hos vanlig hägg, och behåller länge sin jämna yta. På unga grenar syns ljusa, vågräta korkporer (lenticeller) som små streck. Gnuggar eller bryter man en kvist sprider barken en karakteristisk lukt av bittermandel, vilket är ett pålitligt häggkännetecken. Med åren blir den äldre stambarken något skrovligare och mörknar ytterligare.
Blad
Det är bladfärgen som gör blodhägg till blodhägg och som skiljer 'Colorata' från den grönbladiga moderarten. Själva bladformen är densamma som hos hägg: avlånga till omvänt äggformade, ungefär 5–10 cm långa, med fint sågtandad kant, spetsig topp och ett tydligt insänkt nätmönster av sidonerver. Vid lövsprickningen och under våren/försommaren är bladen som mörkast — djupt rödlila till purpurbruna, ofta med kopparskimmer i motljus — och det är då trädet är mest slående. Allt eftersom sommaren går mattas färgen och bladen övergår mot mörkgrönt, men bladnerver, bladskaft och de unga skotten behåller länge en rödlila ton som avslöjar sorten även sent på säsongen; bladundersidan kan förbli purpuranstruken. På hösten kan löven ta en rödaktig till purpurbrun höstfärg innan de faller.
Blom & frukt
Blodhägg blommar i maj, när lövverket redan har slagit ut, i hängande klasar precis som vanlig hägg. Till skillnad från moderartens rent vita blommor är blodhäggens blommor ljust rosa, ofta med en något mörkare, rosenröd mitt, vilket ger en vacker kontrast mot det mörka bladverket. Blomningen är väldoftande och uppskattad av pollinerande insekter. Efter blomningen bildas små runda stenfrukter (häggbär) som är gröna när de är omogna och mognar till glänsande svart under sensommaren; de är mycket omtyckta av fåglar.
Lätt att förväxla med
Lättast att blanda ihop med den grönbladiga moderarten hägg (Prunus padus) — men den har gröna blad och vita blommor, medan blodhäggens rödlila/purpurbruna lövverk och ljust rosa blommor är avgörande. Andra rödbladiga småträd i staden kan också förvilla: blodplommon (Prunus cerasifera 'Nigra') har enstaka, skålformade blommor tidigt på året före eller samtidigt med lövsprickningen, saknar häggens hängande blomklasar och saknar bittermandeldoften; rödbladig bok och blodlönn skiljs lätt på helt annan bladform och avsaknad av klasblommor. Säkraste häggtecknet är de hängande blom- respektive bärklasarna i kombination med bittermandeldoften från en gnuggad kvist.
I Malmös gaturum, på bostadsgårdar och i mindre parkstråk dyker blodhäggen upp som ett mörkt, nästan dramatiskt inslag bland alla gröna kronor. Den är en odlad sort av vår vanliga inhemska hägg, och just därför trivs den utmärkt i det skånska klimatet — härdig, anspråkslös och tålig mot stadsmiljöns påfrestningar. Det som gör att den planteras är kontrasten: det djupt rödlila till purpurbruna lövverket bryter av mot omgivningens grönska, och i maj lyser de ljust rosa, doftande blomklasarna upp mot de mörka bladen. Eftersom den håller sig liten till medelstor och har en ganska smal krona passar den bra på trånga platser där ett stort träd inte får plats.\n\nHägg har en lång kulturhistoria i Norden som vårtecken — dess blomning markerar gränsen mellan vår och försommar, och bären har traditionellt plockats av både fåglar och människor. Den rödbladiga sorten ‘Colorata’ är ett renodlat prydnadsträd, framtaget för färgens skull, och har blivit en uppskattad klassiker i svensk parkplantering. I Malmö fyller den en pedagogisk roll i sig själv: ställd intill en vanlig grön hägg blir den ett tydligt skolexempel på hur trädgårdsodlingen lyfter fram en enda egenskap — här bladfärgen — ur en vild art och gör den till stadens prydnad.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som blodhägg, men planterade som namngivna sorter:
- Blodhägg Prunus padus 'Colorata' 55