Ginkgo

Ginkgo är ett medelstort till stort träd, i stadsmiljö oftast 15-25 meter. Ungträdet är påfallande smalt, glest och stelt med en nästan pyramidal, något oregelbunden krona och få, brett uppåtsträvande huvudgrenar - det ser nästan ostädat ut i unga år. Med åldern blir kronan bredare, rundare och mer massiv. Grenstrukturen är karakteristisk: långa, glesa skott som ger trädet dess gleshet, och längs dessa sitter rader av korta, knöliga sporrskott (kortskott) som med åren växer ut till små stubbliknande knölar. Avlövad om vintern känns trädet igen just på dessa knöliga kortskott och på den styva, glesa, lätt kantiga grenbyggnaden - silhuetten är öppen och något kantig snarare än mjukt rundad.

Stammen är på unga och medelålders träd gråbrun till ljust gråbrun med ett relativt jämnt, finstrierat yttre. Med åldern blir barken djupt fårad med oregelbundna, grova åsar och en korkartad, mjukt skrovlig struktur - den känns nästan svampig att trycka på jämfört med många andra gatuträd. På riktigt gamla träd blir fårorna djupa och barken kraftigt korkig och gråbrun.

Bladet är Ginkgos signum och gör arten praktiskt taget omöjlig att förväxla. Det är solfjäder- eller vifteformat, vanligen 5-10 cm brett (ibland ända upp mot 12-15 cm), oftast ljust gräsgrönt och vaxartat. Ytterkanten är bred och rundad och hos många blad delad i två flikar av en central skåra - därav artnamnet biloba, "tvåflikig". Skaftet är långt och smalt och sitter i bladets smala spets. Nervaturen är unik: två ådror löper in från skaftet och gaffeldelar sig sedan om och om igen i parallella par som strålar ut mot kanten, helt utan det fina nätverk av tvärnerver (anastomoser) som vanliga lövträd har. Bladen sitter i små knippen på kortskotten. Höstfärgen är en intensiv, ren klargul som ofta slår om snabbt, och trädet fäller större delen av lövet nästan på en gång så att marken under täcks av en lysande gul matta.

Ginkgo är tvåbyggare - hon- och hanblommor sitter på skilda träd. Blomningen sker tidigt på våren samtidigt med lövsprickningen och är diskret: hanträden bär små gulgröna, hängande hanhängen, honträden små grönaktiga fröanlag som sitter parvis på skaft. Pollineringen sker med vinden. Ginkgo bildar inga riktiga frukter (den är en nakenfröig växt, ingen verklig fruktköttsfrukt), men honträdets frö omges av ett gulaktigt, plommonliknande, köttigt hölje (sarkotesta), cirka 2-3 cm. När detta hölje mognar och faller på hösten ruttnar det och sprider en stark, härsken stank - orsakad av smörsyra (butansyra) och kapronsyra (hexansyra) - som påminner om härsket smör eller spya. Just därför planteras nästan uteslutande hanträd i stadsmiljö, och Malmös gatuginkgor är därför normalt fröfria.