Japansk körsbärskornell

Japansk körsbärskornell växer oftast som en stor, flerstammig buske eller ett litet träd, vanligen 5–8 meter högt, undantagsvis upp mot 10. Kronan är öppen och något vasformig, brett utbredd med sirligt böjda grenar som förgrenar sig tätt och fint ut mot spetsarna. Den ger ett luftigt, något yvigt intryck snarare än en tät kompakt boll. Avlövad på vintern känns den igen på det rika, tunna kvistverket och på de många små runda blomknopparna som sitter parvis längs grenarna — och just under senvintern slår den ut sina gula blommor medan allt annat ännu står kalt, vilket gör den omöjlig att missa i ett annars grått gaturum.

Stammen är gråbrun och får med åldern sin mest utmärkande egenskap: barken flagnar och lossnar i små, oregelbundna plattor och blottar ljusare orangebruna och beige toner under. Resultatet blir en spräcklig, mosaikartad yta som ger trädet karaktär även mitt i vintern. Detta flagnande är tydligare och mer dekorativt än hos den närbesläktade körsbärskornellen (Cornus mas), vars bark är jämnare och mer trådigt fjällande — barken är därför ett av de bästa kännetecknen för att skilja arterna åt på avstånd.

Bladen sitter motsatta — två och två mitt emot varandra på kvisten — vilket direkt placerar trädet i kornellsläktet och skiljer det från de flesta andra lövträd, som har strödda blad. De är äggrunda till elliptiska, 5–10 cm långa, helbräddade (alltså utan tänder eller flikar i kanten) och spetsiga. Det mest pålitliga draget är nervaturen: 6–7 par sidonerver som bågböjer sig framåt och löper parallellt med bladkanten mot spetsen i stället för att gå rakt ut — en tydlig båge man kan se i motljus. På bladets undersida sitter ofta små bruna hårtofsar i nervvinklarna. Skaftet är kort. Höstfärgen går i gult till rödviolett. De 6–7 nervparen är fler än hos körsbärskornellen, som brukar ha 3–5.

Blomningen kommer mycket tidigt — i februari–mars, ofta före lövsprickning och före nästan alla andra träd. Blommorna är pyttesmå och klargula och sitter samlade i täta, runda flockar omkring en centimeter breda, som små gula tofsar utspridda tätt längs de nakna kvistarna. På håll ger trädet ett dis av gult. Frukten mognar sensommar och höst (ungefär augusti–september): en avlång, körsbärslik stenfrukt, 1–1,5 cm lång, som hänger på ett ganska långt skaft och övergår från grön till lysande klarröd. Inuti sitter en enda avlång kärna (sten). Den långsmala, röda formen skiljer den från de runda bären hos prydnads- och vildkornellerna.