Art i Malmö
Kaukasisk vingnöt
Pterocarya fraxinifolia
Växtsätt
Kaukasisk vingnöt är ett stort, snabbväxande lövträd som blir 15-25 meter högt (i goda lägen ända upp mot 30 m) och nästan lika brett. Kronan är bred, rundad till valvformig och bärs ofta upp av flera stammar eller en kort huvudstam som tidigt delar sig - många exemplar ser nästan buskformigt mångstammiga ut. Ett mycket talande drag är den rika rotskottsbildningen: runt basen och en bit ut i marken skjuter ständigt nya skott upp, så att ett ensamt träd med tiden bildar en hel dunge. Grenarna är grova och något utbredda, och de tjocka, ljusbruna årsskotten har en typisk kammarad (septerad) märg som syns om man bryter en kvist på tvären - ett släktdrag som vingnöten delar med valnötterna (Juglans) men inte med hickory (Carya). Avlövad på vintern känns trädet igen på den breda, mångstammiga silhuetten, de grova skotten - och inte minst på att de långa fruktsträngarna ofta sitter kvar och dinglar svartnade i kronan.
Bark
Unga stammar och grenar har slät, silvergrå till ljusbrun bark. Med åldern blir barken matt grågrå till nästan svartgrå och spricker upp i ett nät av längsgående, ljusare fåror och åsar - ett grovt, korkartat och djupt fårat mönster som påminner lite om gammal ask eller valnöt, men mörkare och mer oregelbundet.
Blad
Bladen är stora och parbladigt sammansatta, ofta 30-60 cm långa, vanligen med 11-27 (ibland så få som 7-9) sittande (oskaftade) småblad i rader längs en mittspol. Varje småblad är avlångt-lansettformat, 8-12 cm långt, fint sågtandat i kanten, med tydligt fjäderlik nervatur och friskt mörkgrön ovansida (undersidan ljusare, ofta med fin behåring längs mittnerven). Hela bladet sitter strövis (alternerande) på skottet - en avgörande detalj, eftersom det liknar askens blad men ask har bladen parvis motsatta. Bladskaftet och mittspolen är runda och i stort sett kala (inte vingkantade). Höstfärgen är klart gul till gulgrön.
Blom & frukt
Trädet blommar samtidigt med lövsprickningen - i mildare klimat redan i april, men i svenskt klimat oftast i maj (ibland in i juni) - med hängande hängen: hanhängena är gröna och 7-15 cm långa, honhängena längre och smalare med röda till purpurröda märken (stigman). Det verkligt iögonfallande kommer på sommaren och hösten, då honhängena växer ut till slanka, snörlika fruktsträngar på 30-50 cm. Längs dem sitter täta rader av små nötter (var och en knappt 2 cm bred), var och en försedd med två halvrunda till elliptiska, vågräta vingar - som en liten propeller eller fluga. Frukterna är först ljusgröna, torkar till brunt och blir kvar på trädet långt in på vintern.
Lätt att förväxla med
Förväxlas lättast med ask (Fraxinus excelsior) på grund av de stora parbladiga bladen - men ask har bladen motsatta, vingnöt har dem strövis, och askens svarta vinterknoppar och klasar av enkla \"näsvingar\" skiljer den direkt. Mot valnöt (Juglans) går man på antalet och storleken: äkta valnöt (J. regia) har få (5-9), större och helbräddade (otandade) småblad och en stor, ovingad nöt i grönt skal, medan vingnötens många småblad är sågtandade och frukten är en liten dubbelvingad nöt på lång sträng. (Svart valnöt, J. nigra, har dock fler och sågtandade småblad - men även den saknar vingnötens hängande nötsträngar.) Inom släktet förväxlas den med kinesisk vingnöt (Pterocarya stenoptera) och hybriden P. × rehderiana - dessa har en tydligt bladkantad (vingad) mittspol mellan småbladen, medan den kaukasiska vingnötens spol är rund och kal. Den blandas också ibland ihop med gudaträd (Ailanthus), men gudaträdets småblad är helbräddade med körteltänder vid basen och saknar de hängande nötsträngarna.
Kaukasisk vingnöt kommer från fuktiga flod- och bäckdalar i Kaukasus och norra Iran, och det märks: den vill ha djup, näringsrik och gärna fuktig jord, tål tillfälliga översvämningar och växer fort till ett ståtligt, brett träd. Just därför har den hamnat i Malmös parker och bredare gaturum, ofta nära dammar, kanaler och i öppna gröningar där den breda kronan och de dramatiska fruktsträngarna får plats att synas.\n\nFör den som lär sig känna igen den är vingnöten ett tacksamt träd - få andra arter i staden bär de meterlånga, pärlbandslika nötsträngarna, och kombinationen av väldiga askliknande blad, mångstammig växt och rotskott runt basen gör den svår att förväxla när man väl vet vad man ska titta efter. På vintern är de kvarsittande, dinglande fruktsträngarna ofta det enklaste sättet att artbestämma den på avstånd.
Var den växer
- Lindängen 37
- Malmöhus 36
- Hermodsdal 27