Mispel

Mispeln är ett litet, lågvuxet träd eller storvuxen buske. Den kan under goda förhållanden nå ända upp mot 8 meter, men håller sig oftast kring 3-6 meter, och kronan blir nästan alltid bredare än trädet är högt. Silhuetten är karaktäristiskt vriden och oregelbunden: stammen lutar gärna, huvudgrenarna går ut i sicksack och de yttre kvistarna hänger i mjuka bågar. Det ger ett knotigt, nästan bonsai-aktigt intryck som inte liknar de raka, uppåtsträvande gatuträden runt omkring. Avlövad på vintern syns detta tydligt - du ser ett gytter av tjocka, knöliga, ledbrutna grenar i en låg, utbredd och oordnad krona, ofta med kvarsittande mörka frukter långt in på säsongen.

På unga stammar är barken slät och gråbrun. Med åldern blir den allt skrovligare och spricker upp i avlånga flagor och rutor som lossnar och avslöjar ljusare ved under - en grov, sprucken barkstruktur med djupa, mer eller mindre lodräta sprickor på en förvånansvärt klen stam. Vildformen har taggar vid de unga grenförgreningarna, men de odlade träden i parker och gator är i regel tagglösa, så leta inte efter taggar som kännetecken på stadens exemplar.

Bladen är stora för ett så litet träd - omkring 8-15 cm långa och 3-5 cm breda, avlånga och elliptiska till smalt omvänt äggrunda (formen varierar, men de smalnar i alla händelser av mot en spets). De är matt mörkgröna, lädriga och tydligt luddiga, särskilt på undersidan, så de känns mjuka och ser glanslösa ut. Kanten är hel eller mycket fint tandad - inte flikig eller djupt sågad - och nerverna går raka och parallella ut mot kanten i ett snyggt fiskbensmönster. Skaftet är kort, så bladen sitter tätt intill kvisten. På hösten slår de om i varma toner av gyllengult, orange, rostbrunt och inte sällan rött.

I maj-juni öppnar sig stora, ensamma blommor, en i toppen av varje kort kvist - cirka 2-5 cm breda, enkla och femtaliga med vita, ibland svagt skära kronblad och en bukett gulvita ståndare. De sitter inte i klasar utan en och en, vilket är ovanligt. Det verkligt unika är frukten: en rostbrun till rödbrun, hårt matt, äpple- till päronformad kula på 2-5 cm (ännu större hos vissa odlade former), som i toppen har en vidöppen ring av fem långa, utstretade foderflikar runt en grop - ett 'öppet öga'. Inget annat träd i Malmö bär en sådan frukt. Den mognar i oktober-november och är hård och besk tills den möras (bletas), ofta efter frost, då den blir mjuk och brun.