Papegojbuske

Papegojbusken är ett litet till medelstort lövträd, sällan över 8–12 meter i Malmö, och växer påfallande brett — ofta lika brett som högt eller bredare. Den förgrenar sig lågt och bildar gärna flera stammar eller en kort huvudstam som snabbt delar upp sig, vilket ger en rundad, kupolformad till nästan paraplybred krona. Grenstrukturen är karakteristisk: huvudgrenarna går snett uppåt och utåt, ofta lätt vridna och slingrande, och de yttersta kvistarna lägger sig i horisontella, något överlappande skikt. Avlövad på vintern avslöjar trädet just denna sammanflätade, skiktade grenbyggnad samt sin mest iögonfallande egenskap — den fläckiga barken — och silhuetten blir bred, knotig och tät snarare än hög och rak. Många stadsexemplar är uppstammade till ett enda lågt huvudben för att fungera i gaturummet.

Barken är artens signum. På unga och medelålders stammar är den slät och ljust gråbrun till skär, och med åldern börjar den flagna av i oregelbundna plattor. Där plattorna lossnar blottas yngre bark i andra färger, så att stammen får ett brokigt mosaikmönster i grågrönt, ockra, kanelbrunt och krämvitt — mycket likt en platans flammiga bark, men i mindre skala och mjukare nyanser. Flagningen blir tydligare med åldern. Det är detta lapptäcke som gör trädet lätt att känna igen även mitt i vintern, och unga kvistar har dessutom tydliga ljusa porer (lenticeller).

Bladen sitter strödda (alternerande) längs kvisten och är ungefär 6–12 cm långa, ovala till omvänt äggrunda med bredaste delen oftast ovanför mitten. De är glänsande mörkgröna ovan och har en kant som är hel och slät nedtill men blir grovt vågig till trubbtandad på den övre halvan — ett pålitligt kännetecken. Bladet är ofta lätt snett vid basen, och nervaturen är tydlig med raka sidonerver som löper ut mot kanten ungefär som hos avenbok och bok. Höstfärgen är hela poängen: trädet slår om tidigt och lyser i en blandning av karmosinrött, brandgult, orange och purpur, ofta flera färger samtidigt på samma träd, och behåller färgen länge.

Papegojbusken blommar tidigt på bar kvist, oftast i februari–mars innan löven spricker ut. Blommorna saknar kronblad helt och består i stället av knippen med ett antal — vanligen omkring fem till femton — lysande röda till vinröda ståndare som tränger fram ur bruna, ludna knoppfjäll. Det ser ut som små röda penseltussar utspridda över de nakna grenarna, och de röda ståndarknapparna bleknar efterhand mot rödbrunt och gult när pollenet släpps. Frukten är en liten, oansenlig brun träkapsel som mognar under sommaren och inte drar någon större uppmärksamhet till sig; det är blomningen och höstlövet som bär trädet.