Rosenapel

Rosenapel är ett litet, brett träd som sällan blir över 5-7 meter högt - bredden är ofta lika stor som eller större än höjden. Kronan är tät och rundad, nästan parasoll- eller paraplyformad, och bärs upp av grenar som strävar vågrätt utåt och i de yttre partierna böjer sig något nedåt. Ofta sitter den på en kort, krokig stam eller delar sig lågt i flera klykor, vilket ger ett knubbigt, lite spretigt intryck snarare än ett rakt och resligt. Avlövad på vintern känns den igen på just denna lågt välvda, vasformiga silhuett med ett finförgrenat, knöligt yttre grenverk. De små frukterna mognar på hösten och kan en tid lysa som gulröda pärlor i grenverket, men de flesta faller eller äts av fåglar innan vintern - rosenapelns frukt är alltså inte lika långsittande som hos många namnsorter och hos bärapel, så vinteridentifieringen vilar främst på den breda, lågt välvda formen.

Stammen är ofta kort och något vriden. Hos unga träd är barken slät och gråbrun, men med åldern blir den mörkare, sprickig och flagar av i tunna, oregelbundna fjäll så att stammen får en skrovlig, grågbrun till purpurbrun yta - en typisk äppelbark. På smågrenarna sitter blommor och frukt samlade på korta kortskott - så kallade fruktsporrar - som med åren blir allt knöligare. Trädet är dock obeväpnat och saknar verkliga tornar.

Bladen är strödda (växlar sida för sida längs kvisten), enkla och ganska små, 4-8 cm långa. Formen är smalt äggrund till omvänt äggrund med en utdragen spets, och kanten är fint och vasst sågad. På kraftiga, unga skott kan bladen vara tydligt 3-5-flikiga, vilket inte ses hos vanlig äppel. Ovansidan är mörkt grön och något glänsande, undersidan ljusare och i början lätt luden. Nervaturen är fjäderlik med en tydlig mittnerv. Bladskaftet är medellångt, omkring 1,5-2,5 cm. Höstfärgen är diskret, mest gulgrön till matt gul, så lövet är aldrig artens stora blickfång - det är blomningen och frukten man ska titta efter.

Blomningen i maj är artens signum och nästan ofattbart rik - hela kronan kan dränkas i blom. Det avgörande är färgspelet: blomknopparna är djupt karminröda, öppnar sig ljust rosa och bleknar sedan till nästan rent vitt. Eftersom alla stadier finns samtidigt står trädet tvåfärgat, rosa-och-vitt, med en svag doft. Blommorna är enkla (fem kronblad) och cirka 2,5-3 cm breda, och sitter på luddiga, purpurfärgade skaft. Ur blommorna utvecklas under sommaren talrika, små kärnäpplen, bara omkring 1 cm i diameter - alltså ärtstora. De är först gulgröna och mognar till gult med röd solsida. Frukterna sitter kvar en bit in på hösten och uppskattas av fåglar, men - till skillnad från många odlade namnsorter - faller de oftast innan vintern och är sällan särskilt iögonfallande. Det är blomningen, inte frukten, som är artens verkliga signum.