Rundoxel

Rundoxel är ett litet till medelstort träd, oftast planterat i sorten 'Fastigiata' som ger den dess typiska gaturums-siluett: en tät, äggrund till nästan klotrund krona buren av många upprätta, tätt sittande grenar och skott. Den blir vanligen 7–9 meter hög och 4–5 meter bred, alltså påtagligt smalare och mer samlad än ett friväxande oxelträd. Avlövad känns den igen på just denna prydliga, kompakta grenmassa: ett tätt risverk av styvt uppåtriktade grenar utan långa, utsvängande sidogrenar, vilket gör vinterträdet rundat och äggformat snarare än brett. Stammen är som regel rak och kort innan kronan tar vid.

Stammen är slät och gråbrun i unga år, med tydliga ljusa, vågräta korkporer (lenticeller) som ligger som små streck på ytan — ett typiskt Sorbus-drag. De unga skotten är kraftiga och styva, oliv- till gråbruna, och knopparna vitludna. Med åldern blir basen och de grövre partierna gråare och något skrovligare och kan spricka upp i fina, grunda flagor, men barken förblir betydligt mjukare och slätare i intrycket än hos en gammal ek eller alm.

Bladet är artens säkraste kännetecken, just för att det ser ”halvfärdigt” ut. Det är avlångt och tungformat, 8–15 cm långt, matt mörkgrönt och något skrynkligt på ovansidan och tätt vit- till gråfiltat (mjukt luddigt) på undersidan. Den yttre, större delen av bladet är hel eller bara grovt sågtandad och påminner då om ett smalt oxel- eller vitoxelblad. Men ju längre ner mot bladbasen man tittar, desto djupare blir flikarna, tills de nederst löser upp sig i ett eller flera par helt fristående småblad — oftast ett till två par, men hos kraftiga blad upp till tre eller fyra par — precis som hos rönn. Ett och samma blad bär alltså både en odelad oxelspets och fria rönnsmåblad. Bladskaftet är kort och ofta ludet. På hösten går bladen i varmt gult till brunorange.

I maj (ibland in i juni) blommar rundoxeln med flata, vitfärgade blomflockar (kvastar), omkring 10 cm breda, av många små femtaliga blommor, mycket likt rönnens och oxelns blomning. Ur dessa utvecklas på sensommaren och hösten små kärnäpplen, ungefär 1–1,4 cm breda och därmed drygt ärtstora, i orangeröda till röda klasar. Frukterna sitter färre och något grövre än rönnens täta, lysande bärklasar och hänger ofta kvar en bra bit in på vintern innan fåglarna tar dem.