Hästkastanj

Hästkastanjen är ett stort, kraftigt lövträd som ofta blir 20–25 meter högt (ibland uppemot 30 m) med en bred, kupolformad till äggrund krona. Stammen är grov och kronan tät och tung. Karakteristiskt är hur de nedre grenarna först böjer sig nedåt och sedan svänger uppåt igen i grentopparna, vilket ger silhuetten ett mjukt hängande men uppåtsträvande intryck. Avlövad på vintern känns trädet igen på sin breda, regelbundna krona och de tjocka skotten som slutar i stora, mörkt rödbruna, klibbigt glänsande knoppar — påfallande mycket större än hos de flesta andra lövträd. Under varje knopp sitter ett hästskoformat bladärr med små punkter efter kärlsträngarna, som spikhål i en hästsko.

På unga träd är barken slät och gråbrun. Med åldern blir den mörkare, gråbrun till rödbrun, och spricker upp i oregelbundna flagor och plattor som lossnar i tunna skivor, så att stammen får ett fjälligt, lapptäcksliknande utseende.

Bladet är det mest oförväxlingsbara draget: stort, handflikat (sammansatt) och brett som en hel handflata, ofta 30 cm eller mer tvärs över. Det består av 5–7 oskaftade småblad som strålar ut från en enda punkt i toppen av ett långt bladskaft. Varje småblad är omvänt äggrunt — bredast nära den tvärt avsmalnande spetsen och starkt avsmalnande mot basen — med tydligt sågad, dubbelsågad kant och markerade, parallella sidonerver. Bladen sitter motsatt på skotten. På hösten skiftar de tidigt i gulbrunt och faller ofta brunfläckiga och torra, särskilt i stadsmiljö och vid angrepp av kastanjemalen.

I maj blommar trädet i stora, upprätta, kandelaberlika blomställningar — "blomljus" — med talrika vita blommor som har en gul fläck vid basen som med tiden övergår i rosa till rött (en signal till pollinerarna att blomman är förbi och inte längre ger nektar). På hösten utvecklas frukten: en rund, grön kapsel med korta, kraftiga taggar som spricker upp i tre delar och släpper ut en eller ett par stora, glänsande rödbruna kastanjer med en ljus, matt navelfläck — de välkända "kastanjerna" som barn samlar.